Oj, vad tomt här är efter att Linnea, Ludwig och Leonard har flyttat till sina nya hem. Mammorna har mest gått och tittat efter alla de små. Något litet jamande har det varit ibland tidigt på morgonen, men de verkar ta det med ro.

Det verkar vara vi människor som saknar dem mest. Alla sex kattungarna. Var och en med sitt speciella sätt. Sina speciella vanor. Sina speciella sovplatser. Och även kontakten med deras speciella ägare. Fast vi har ju varandra nu också, allihop. Det är en del av det speciella med att lämna kattungar till er. Det måste finnas en känlsa av tillit från början. Och att vi vågar ta kontakt med varandra ibland bara för att det är roligt att höras av.

Här kommer lite från L kullens flytt.

Linnea som flyttade i fredags bor nu i Smögen hos Eva och har funnit sig väl tillrätta. Provat på att gå i trappor och tittat runt i huset och sovit gott på natten. Stort lycka till Eva med din lilla flicka, vi önskar er ett långt och mysigt liv ihop. Vi kommer att ses på en kattutställning om ett par månader i Bohus, ett par mil från oss. Med en så trevlig matte så kommer hon att få ett kul liv med massor av kärlek. Underbart för både katten och oss.

I lördags åkte vi till Arvika för att lämna Ludwig hos Ulla och Torbjörn. Och inte minst hos S*Special Cats Herbert. Han är snart två år gammal.

 

"Vår egen goe Herbert" det var sååå roligt att få se dig igen. Vilken snygging du är, det får bli en bild till. Du är den sötaste chokladpojke vi sett. Här nedan ser ni Herbert och Ludwig leka i tunneln. Kan ni tro att dessa katter möttes första gången för någon timme sen. Ludwig kommer nu att kallas för Albert. Passar bra för två fina killar från Göteborgs trakten. Albert och Herbert.

Jodå, de har känt på varandra lite sedan dess. Kanske borde lille Ludwig vara lite ödmjukare när han kommer till sitt nya hem. Men han tyckte att det verkade väldigt trevligt och bara tar för sig. Till Herbert förvåning. Skall bli roligt att höra hur det gått när vi summerar första veckan hos dem. Vi fick ingen skarp bild på matte och husse, men en suddig bild kan säga mer än tusen ord.

Torbjörn och Ulla, vi vet redan att ni är de allra bästa "kattföräldrar" och det är verkligen en ära för oss att få lämna katt nr två till er. Allt gott till alla i familjen i många många år.  Och då är inte hunden Miscka glömd. Det skall bli spännande att se hur länge det dröjer innan Ludwig går fram till henne. Hittills har han rest lite ragg på ryggen på någon meters avstånd. Men vadå, han har aldrig sett en hund och så plockar de fram en New Foundland....chokladfärgad han också.  Vilken jättekatt de har här!

I söndags var det Leonards tur att få följa med matte Anna hem till Göteborg. Där skulle han få träffa sin nya kattvän Alice som är femton år. Här ser ni Alice som tagit emot honom som en riktig vän. Dock en förvånad sådan. De har smugit på varandra och söker kontakt utan något fräsande.

Han har sovit i Annas säng och även i hennes hår, ätit och skött sig på alla sätt. Varmt Lycka till med din nya sambo Anna. Han är en sån som alla tjejer skulle vilja ha, snäll, mjuk, lagom lurvig och mycket smart. Och du är en sån som alla kattuppfödare skulle vilja träffa, omtänksam, klok och kärleksfull. Vi får höra om några dagar hur det går hos er.

När jag skrivit detta längtar vi efter allihop så nu är det dags att sluta för idag. Det är dags att pyssla om katterna som bor i huset lite extra innan vi släcker.  Och nu är det fritt fram för dem att välja vilken säng som helst att sova i, det är gott om plats nu intill oss. Härligt med en rejäl Albertsnark bakom ryggen igen. Vi ses snart här igen.

/Ragnhild

 

 

 

 

 

Foto