Nu vågar vi nog säga att Ambrosia är dräktig, det har gått 30 dagar sedan parningen. Alltså har vi ca 35 dagar kvar till nedkomst. Ca 15 april.

Men.... Tuttarna är inte så röda. Men... hon har inte börjat löpa igen. Hon är fast om magen och man få klappa väldigt försiktigt på den. Pälsen har tunnats ut runt tuttarna och vi tycker att de börjar bli större... fast de är fortfarande ljusa. Men... jag tycker att hon börjar bli lite tjock på sidorna. Och det är ju ett bra tecken :-)  Så ikväll har vi bestämt att nu tror vi på det här.

Vi vill skicka en hälsning till den blivande fadern Labbas i Norrköping och tackar för gott omhändertagande av Ambrosia. För hon verkar vara väldigt lugn och nöjd med hela situationen. Hon har också bestämt sig för att mattes säng är hennes nu, varje dag.

Idag tyckte jag att det var konstigt att hon låg ensam i sängen och morrade lite lätt. Då fick jag se att täcket rörde sig och hade en stor höjning strax intill henne. Där morrade det också lite lätt. Det var Josefina som krupit in och lagt sig mitt i sängen mellan lakanen. Under överkastet och allt i värmen och mörkret.  I Ambrosias säng, oj vad fräck man kan vara. Och så tror hon att hon inte syns eller hörs, vilken liten löjlig katt tjej tyckte Ambrosia och lade sig på stolen på den goa kudden istället. Är man prinsessan på ärten så är man, då krusar man ingen alls.

En så här snygg kille blev det i Ambrosias första kull, S* Special Cats Isidor. Han bor söder om Göteborg hos Linda, Joakim och kattkompisen Riki. Kram till er och tack för fina kort.

Nästa gång vi skriver här om ett par dagar har vi nog bett om "kattmamma ledigt" på jobbet och börjat planera lite mera. Påsken är ju strax innan, det blir bra att lilla mamman får extra mycket sällskap sista veckan innan. På återseende /R

 

Foto